norpanss

jag kan erkänna att jag inte alltid vart förstående för att en del är sjuka. men jag har aldrig kastat det på personen. för det kan man väl räkna ut själv att det är ett otroligt kämpande för att kunna leva så normalt som möjligt. ett ständigt jobb med att faktiskt kunna jobba/studera och kunna orka ha ett liv efter det. 

Jag har nu efter ca 1 månad efter att jag fått förklaringar på VARFÖR min kropp reagerar som den gör börjat acceptera detta själv, börjat hitta en röd tråd att gå efter. 

 

Det är riktigt svårt att få allt att gå ihop och samtidigt ska jag inte överanstränga mig. 

testa de du! 

 

Men det jag inte kan förstå är att man använder mina sjukdomar för att göra mig illa för att man inte får som man vill. att säga att jag hittat på? att säga att jag bara är lat o vill att alla ska tycka synd om mig? 

 

nu ska jag berätta HUR det varit!

 

För 3 år sen började kampen med läkarna, ca 4 år sen blev jag biten av en borreliasmittad fäsing.

först borrelia, anemi, sköldkörteln kraftigt utan funktion, värk i hela kroppen.

Jag har ändå haft mina djur, jag har jobbat så mkt det bara går, jag har försökt vara med vänner och samtidigt vart med Alfons, gjort saker med han och sett till att han är hel och mätt. 

Jag har suttit med läkare och försökt beskriva hur det känns osv

Och med min smärttröskel så har det inte vart lätt att få dom förstå, och med min stolthet om att INTE be om hjälp har vart ännu svårare. Jag har haft så otroligt fina människor runt mig som har stöttat och min fina mamma som vart med och pratat för min del. 

 

känslan den dagen jag fick diagnoserna vart hemsk! jag tänkte hela tiden att "det är kommer gå över när vi hittat felet" 

Men så blev det inte...

3 st sjukdomar som inte går att bota! 

jag var hemsk o tänkte ; cancer går att bota eller så dör man iaf... jag kommer bara får leva med samma smärta o inte ens dö av den..." 

 

hemskt va de men tanken slog mig flera gånger.. jag önskar inte cancer hellre men tanekn gick så.. 

 

jag är glad att jag vet vad det är, jag är glad att jag inte kommer dö av det, jag är glad att jag äntligen fått ett slut på allt kämpande för att bli trodd av läkare.

nu är dom riktigt bra! och dom medicinerna jag får, ja dom får man inte hur som helst... 

starka smärtstillande och injektioner.. 

 

men eftersom jag ALLTID ljuger, ALLTID gör så fel så finns inte detta.. det är ngt jag har hittat på.. men då måste även alla runt mig även dom leva i en påhittad värld... även läkare, prover och vetenskapen.. 

Jag blir förbannad av att man inte kan en för ett litet ögonblick tänka sig för innan man kastar ord som inte går att ta tillbaka. 

 

Jag har fått nog.

 

Jag får så ofta försvara mig och mina val, och jag tänker inte göra det mer nu. 

 

Jag kämpar varje dag varje sekund för att mina sjukdomar INTE ska påverka mina fina runt mig.

så energin behöver jag till det. 

 

och alla val jag gör är för vårt bästa! för vår familj och för vår framtid! 

 

framförallt för Alfons. 

kan man inte se det och kan man inte ens försöka se det så är det ens egna förlust.