2012!
Året jag gärna glömmer.. Det har varit jobbigt... Många saker som hänt. Tråkiga. Och kämpigt. Det hat varit uppbrott, sjukdomar trassel & en massa mer.
Jag har svårt att se detta året som något positivt men när jag sätter mig och tänker så har alla dessa tråkiga saker fört med sig en sak som jag blir varm i hela kroppen av. Min skutt! Vi har kommit varandra så nära genom allt tråkigt. Han har vuxit både på längden och som person. Han är så omtänksam om andra & han är så rolig. Vi pratar så mycke om ALLT! Han är en människa jag är redigt stolt över. Han har både hjärta & hjärna på rätta stället.
Hästarna har blivit en flock som är stark! Dom hänger ihop. Nästan limmade. Mina älskade bebisar!
Dixie föddes ju oxå! En så bra hund var precis vad vi behövde! Hugo är samma goding egentligen men har dock blivit lite kämpig... Dement kanske?
Jag har träffat nya vänner, jag vet vilka av mina gamla som finns kvar & jag är så otroligt tacksam över vilken familj jag har! Detta året har min familj visat att även om man inte pratar jämt så ställer man upp när det behövs. Kraftigt oxå!
Det min syster och hennes familj gjort för mig och Alfons detta året är svårt att sätta värde på. För det är ovärderligt! Kommer känna tacksamhet resten av livet.
Så trots allt tråkigt & dåligt så har det haft gott med sig!
Jag hoppas 2013 blir året då saker ordnar sig, då Jag får uppleva glädje & oron släpper. 2013 ska jag inte låta någon sätta sig på mig & jag ska inte lägga energi på saker/ folk som inte är värda det.
13 var mitt match nummer förr... Nu ska det bli året då lina kom tillbaka!
Hej hej!